Michelle Tiffany Svensson Åhs... du gör min värld, snurrar min jord, ger mig nya andetag när allt är som värst, får mig att le bara genom att vara dig själv... Det händer väldigt ofta, säkert en gång om dan att jag ryser i hela kroppen, bara genom att tänka på hur glad jag är att jag har dig, hur mycket jag älskar dig. Det är nått som jag aldrig har fått uppleva tidigare. Du har visat mig en helt ny värld, när jag träffade dig, den 11 februari i år så hade jag ingen som helst erfarenhet, jag hade inte förstått på allvar hur det kändes att vara förälskad. Du öppnade så många dörrar för mig. Jag kommer aldrig kunna få dig att fatta hur tacksam jag är för den här tiden som har gått... Om 5 dagar så har det gått 8 månader, dom bästa 8 månaderna i mitt liv... Jag har aldrig varit så lycklig under en så lång period, bara tanken på dig gjorde mig glad och samtidigt stolt över att veta att du bara va min, och ingen annans... Nu har allt gått åt helvete, jag har gjort bort mig på så många olika sätt att du inte längre litar på mig... Jag har vart falsk, Bettet mig som om jag vore helt besatt, inte fått dig att fatta hur mycket jag älskar dig. Jag kan inte ens beskriva hur ledsen jag är för allt, hur mycket jag önskar att jag vid flera tillfällen bara hade tänkt till...

Ett tag så har det känts som att dagen då det tar slut var nära, och jag skapade själv den situationen... Ibland har jag tänkt att jag måste passa på att hålla om dig bara för att jag har dig och för att jag vill njuta så mycket av den här tiden som möjligt när det fortfarande är du och jag... jag vill dela resten av livet med dig, och ingen annan. Jag kan inte ens tänka mig ihop med nån annan... Det är bara du som existerar för mig. Om det skulle fortsätta vara du och jag så skulle jag ge dig allt... Jag skulle ge dig mitt hjärta och jag skulle visa att jag fortfarande är den gamla Vicktor innerst inne. Innanför det där hårda skalet av grinighet och dryghet... Skalet har brustit, det gjorde det när jag fattade hur jävla mycket du menade det när du sa att jag hade förändrats till det sämre... Jag har inte riktigt vart mig själv, på nått sätt har jag vart rädd för att bli sårad så jag byggde omedvetet upp en mur av kyla... Där jag inte har släppt in nån på de sättet som jag släppte in dig en period tillbaka, jag ville inte riskera att bli sårad om du en dag skulle säga att det var slut. Men risker får man ta om man verkligen vill välja att släppa in nån... Jag skulle inte vart så jävla paranoid, jag skulle ha berättat för dig vad det var när jag var bekymrad istället för att bara säga ''nej asså det är inget'' fast jag visste att du såg på mig att nått var galet... Du känner mig bättre än mina egna föräldrar, du vet mer om mig än nån annan gör, jag vill gå tillbaka till den Vicktor som alltid släppte in dig... Den som du kunde lita på och som du visste att du kunde berätta allt för...

Jag tänker inte vara så feg längre... jag tänker sluta med att ändra kappan efter vädret och bara knipa min käft och låta dig komma in i mina tankar, precis som vi gjorde förr... Du fattar inte hur mycket jag saknar tiderna där jag fortfarande kunde vara mig själv och alltid veta att du skulle acceptera mig... Du accepterar mig fortfarande, men jag har inte vågat ta fram den positiva färgglada mongo snubben som du träffade i vintras. Det känns som att jag har blivit precis som dom som jag inte vill vara som... Jag brydde mig inte ett skit om hur folk såg mig, jag var alltid mig själv oavsett situation...

Jag vill börja om på nytt, gå tillbaka några månader till då vi precis hade träffats, bara tanken på det gör mig tårögd likväl gråtfärdig när jag skriver ut det... Jag vill tillbaka till dom UNDERBARA fredag kvällarna när låg och kollade på big brother och bara höll om varandra, alla sena vinterpromenader, det var den bästa tiden i mitt liv... Inget sex existerade ens, och det bästa va att jag inte ens brydde mig... Jag njöt av det jag fick och var mer än nöjd med det... Jag saknar att sitta i vardagsrummet och kolla på film, sen i reklampausen gå ut och ta en cigg i den kalla vintern... Fortfarande medveten om att du accepterar mig oavsett hur jag är... Jag har inte tänkt på det förrän nu... men när jag ser tillbaka så fattar jag plötsligt... Du är helt gudomligt vacker, och har världens varmaste och mest öppna personlighet... med som kriterierna kan du få nästan vilken kille som helst, utan ansträngning. Men av alla människor så valde du en orangehårig lite smått gay rökande kille i rosa klänning... Du såg igenom min jävligt skumma utsida och gillade mig iallafall...

Jag har aldrig haft en såhär lycklig period i mitt liv, jag vill att det ska fortsätta vara du och jag... Fast utan att jag stänger dig ute och beter mig som ett riktigt jävla äckel... Hädanefter kommer jag att göra allt som du ber mig om, visa dig att jag älskar dig. Få dig att fatta hur tacksam jag är för allt, sluta vara så jävla tjurig, sluta vara så jävla dryg, låta dig att gå före en jävla konsert i stockholm, visa att jag gör allt för dig... Och vet du en sak? Det finns en pryl som betyder jävligt mycket för mig... och på senaste tiden har jag tagit den för givet, den har mitt hjärta, och den får mig alltid att må bra när jag är nere... den är gjord av plast och kostar nog inte mer än 20 kr... Den har varit mig allra närmst sen dagen vi träffades, den funkar som stand in när du bara finns i mina tankar... Jag bär den med extrem jävla stolthet och jag skulle gråta floder om den gick sönder... Den saken fick jag av dig allra första gången vi träffades och den betyder mer än något annat som jag någonsin fått av nån... Kan du gissa dig till vad..?

Jag älskar dig Michelle, jag tänker gå tillbaka till mina oerfarna rötter och bara vara mig själv och ingen annan... för jag vet att det är den Vicktor som du tycker om, och som jag trivs att vara...

Michelle Tiffany Svensson Åhs... du gör min värld, snurrar min jord, ger mig nya andetag när allt är som värst, får mig att le bara genom att vara dig själv... Det händer väldigt ofta, säkert en gång om dan att jag ryser i hela kroppen, bara genom att tänka på hur glad jag är att jag har dig, hur mycket jag älskar dig. Det är nått som jag aldrig har fått uppleva tidigare. Du har visat mig en helt ny värld, när jag träffade dig, den 11 februari i år så hade jag ingen som helst erfarenhet, jag hade inte förstått på allvar hur det kändes att vara förälskad. Du öppnade så många dörrar för mig. Jag kommer aldrig kunna få dig att fatta hur tacksam jag är för den här tiden som har gått... Om 5 dagar så har det gått 8 månader, dom bästa 8 månaderna i mitt liv... Jag har aldrig varit så lycklig under en så lång period, bara tanken på dig gjorde mig glad och samtidigt stolt över att veta att du bara va min, och ingen annans... Nu har allt gått åt helvete, jag har gjort bort mig på så många olika sätt att du inte längre litar på mig... Jag har vart falsk, Bettet mig som om jag vore helt besatt, inte fått dig att fatta hur mycket jag älskar dig. Jag kan inte ens beskriva hur ledsen jag är för allt, hur mycket jag önskar att jag vid flera tillfällen bara hade tänkt till...

Ett tag så har det känts som att dagen då det tar slut var nära, och jag skapade själv den situationen... Ibland har jag tänkt att jag måste passa på att hålla om dig bara för att jag har dig och för att jag vill njuta så mycket av den här tiden som möjligt när det fortfarande är du och jag... jag vill dela resten av livet med dig, och ingen annan. Jag kan inte ens tänka mig ihop med nån annan... Det är bara du som existerar för mig. Om det skulle fortsätta vara du och jag så skulle jag ge dig allt... Jag skulle ge dig mitt hjärta och jag skulle visa att jag fortfarande är den gamla Vicktor innerst inne. Innanför det där hårda skalet av grinighet och dryghet... Skalet har brustit, det gjorde det när jag fattade hur jävla mycket du menade det när du sa att jag hade förändrats till det sämre... Jag har inte riktigt vart mig själv, på nått sätt har jag vart rädd för att bli sårad så jag byggde omedvetet upp en mur av kyla... Där jag inte har släppt in nån på de sättet som jag släppte in dig en period tillbaka, jag ville inte riskera att bli sårad om du en dag skulle säga att det var slut. Men risker får man ta om man verkligen vill välja att släppa in nån... Jag skulle inte vart så jävla paranoid, jag skulle ha berättat för dig vad det var när jag var bekymrad istället för att bara säga ''nej asså det är inget'' fast jag visste att du såg på mig att nått var galet... Du känner mig bättre än mina egna föräldrar, du vet mer om mig än nån annan gör, jag vill gå tillbaka till den Vicktor som alltid släppte in dig... Den som du kunde lita på och som du visste att du kunde berätta allt för...

Jag tänker inte vara så feg längre... jag tänker sluta med att ändra kappan efter vädret och bara knipa min käft och låta dig komma in i mina tankar, precis som vi gjorde förr... Du fattar inte hur mycket jag saknar tiderna där jag fortfarande kunde vara mig själv och alltid veta att du skulle acceptera mig... Du accepterar mig fortfarande, men jag har inte vågat ta fram den positiva färgglada mongo snubben som du träffade i vintras. Det känns som att jag har blivit precis som dom som jag inte vill vara som... Jag brydde mig inte ett skit om hur folk såg mig, jag var alltid mig själv oavsett situation...

Jag vill börja om på nytt, gå tillbaka några månader till då vi precis hade träffats, bara tanken på det gör mig tårögd likväl gråtfärdig när jag skriver ut det... Jag vill tillbaka till dom UNDERBARA fredag kvällarna när låg och kollade på big brother och bara höll om varandra, alla sena vinterpromenader, det var den bästa tiden i mitt liv... Inget sex existerade ens, och det bästa va att jag inte ens brydde mig... Jag njöt av det jag fick och var mer än nöjd med det... Jag saknar att sitta i vardagsrummet och kolla på film, sen i reklampausen gå ut och ta en cigg i den kalla vintern... Fortfarande medveten om att du accepterar mig oavsett hur jag är... Jag har inte tänkt på det förrän nu... men när jag ser tillbaka så fattar jag plötsligt... Du är helt gudomligt vacker, och har världens varmaste och mest öppna personlighet... med som kriterierna kan du få nästan vilken kille som helst, utan ansträngning. Men av alla människor så valde du en orangehårig lite smått gay rökande kille i rosa klänning... Du såg igenom min jävligt skumma utsida och gillade mig iallafall...

Jag har aldrig haft en såhär lycklig period i mitt liv, jag vill att det ska fortsätta vara du och jag... Fast utan att jag stänger dig ute och beter mig som ett riktigt jävla äckel... Hädanefter kommer jag att göra allt som du ber mig om, visa dig att jag älskar dig. Få dig att fatta hur tacksam jag är för allt, sluta vara så jävla tjurig, sluta vara så jävla dryg, låta dig att gå före en jävla konsert i stockholm, visa att jag gör allt för dig... Och vet du en sak? Det finns en pryl som betyder jävligt mycket för mig... och på senaste tiden har jag tagit den för givet, den har mitt hjärta, och den får mig alltid att må bra när jag är nere... den är gjord av plast och kostar nog inte mer än 20 kr... Den har varit mig allra närmst sen dagen vi träffades, den funkar som stand in när du bara finns i mina tankar... Jag bär den med extrem jävla stolthet och jag skulle gråta floder om den gick sönder... Den saken fick jag av dig allra första gången vi träffades och den betyder mer än något annat som jag någonsin fått av nån... Kan du gissa dig till vad..?

Jag älskar dig Michelle, jag tänker gå tillbaka till mina oerfarna rötter och bara vara mig själv och ingen annan... för jag vet att det är den Vicktor som du tycker om, och som jag trivs att vara...

Jag minns det här som igår... Jag minns hur sjukt jävla överlycklig jag blev inombords när du sa att du laddade upp den på facebook. Den här bilden väcker så jävla mycket minnen för mig och jag älskar den verkligen... inte just att jag är på bilden utan att du tog den, och behöll den...

Du är den vackraste människan på hela jorden... och kolla på mig haha..? Det kändes så ofattbart att någon så underbart varm, godhjärtad och vacker kunde välja någon som rökte, hade oranget hår, en jacka med jag vet inte hur många färger, grisnäsa och riktigt jävla bögig personlighet. Du är allt för mig...

Enligt mig den finaste bilden som finns, jag blir alltid glad när jag ser den... så jävla mycket starka känslor och minnen inblandade... Jag minns det så jävla tydligt, du frågade om jag ville ta en pussbild med dig... Fan va glad jag blev, och när jag fick se hur fin bilden blev så hade jag den i tankarna konstant... Den bilden betyder fortfarande sjukt mycket för mig.

Och sen såklart den här bilden, så sjukt jävla dramatisk och så sjukt känslosam. Det känns som att det var efter den här tiden som allt blev galet... Jag minns hur kul vi hade den dan, vi fotade och fick massa sjukt fina bilder men den här är ändå min favorit.

Med allt det här så ville jag bara säga att jag älskar dig... Och hur sjukt ledsen jag är för det som har hänt... Men nu känns det som att tårarna har fått rinna och skalet har spruckit... Så om vi träffas nån gång så kommer du få träffa en bekant kille som du nog inte har sett röken av på ett bra tag... jag är sjukt ledsen att jag blev såhär men jag tänker göra allt för att visa att jag har satt mina fötter på marken igen...

Jag Älskar Dig

//DIN Vicktor och ingen annan.